Gran Canaria är kanske inte det resemål man direkt förbinder med fin flygning. Innan jag reste visste jag inte mycket mer än att det är ett turisthelvete utan like och att hängflygare, kitefolk och vindsurfare gillar Kanarieöarna eftersom det oftast blåser 100 knutar. Min ursäkt att resa till Gran Canaria var att hela familjen skulle samlas i Bahia Feliz för att fira min styvfars 70-års dag. Dagen innan resan Googlade jag möjligheterna att flyga skärm på GC, och till min glädje fann jag ett det fanns ett litet flygcenter där nere. FlyInCanarias, skryter med 300 flygbara dagar i året, och ett otal starter i olika riktningar. "Yeah, right", tänkte jag, men packade ändå ned vingen i hopp om att kanske få en flygtur eller två...Om Gran Canaria
Gran Canaria befinner sig på Afrikas västkust, ett stycke utanför södra Marocko, och är Kanarieöarnas huvudö. Ön är nästan cirkulär och har en diameter på ca 40 km. Ön har ett vulkaniskt ursprung, och det högsta berget är 1950 m högt. Gran Canaria bebos av 830 000 människor, varav 380 000 bor i huvudstaden Las Palmas, som blev grundlagd i slutet på 1470-talet. Las Palmas ligger i den norra delen av ön, medan de flesta turistorterna är i söder. Detta beror på att det oftare är mulet i norr, medan den södra delen är betydligt soligare. I oktober/november ligger dagstemperaturerna mer eller mindre konstant på 24-27 grader, och natttemperaturerna kring 22 grader. Det betyder att man kan gå i korta byxor och lätt skjorta dygnet runt.
Om vind och termik
Vindförhållandena på Gran Canaria domineras av trade winds, som konstant blåser från norr. Den runda formen, samt de höga bergen, ger upphov till ett ganska komplicerat vindsystem på olika delar av ön. Det är inte ovanligt att det blåser nästan orkan i den södra delen av ön, medan det kan vara nästan vindstilla i norr. Till följd av detta är det bra att få hjälp av de lokala piloterna med att välja startställe, eftersom det kan vara ganska svårt att veta hur det blåser på olika ställen. Om vintern är vindarna svagare, vilket ökar möjligheterna för god flygning. I praktiken är det endast om vintern man kan hoppas på termik inne i landet.
Om turister, boende och priser
För besökande piloter kan det vara nyttigt att veta att för det mesta flyger man i den norra delen av ön. Även om man bor i turisthelvetet i söder är detta inte något stort problem, eftersom det är billigt att hyra bil, ca 225 NOK/dag, och bensinen kostar 7 NOK/liter. Det går dessutom motorväg hela vägen från söder till norr, så det tar bara 35 minuter med bil till Las Palmas. Men om man kan undvika turistbyarna i söder, är detta att rekommendera. Den norra delen av ön är betydligt mindre exploaterad av massturismen, och man kan hitta riktigt goda restauranger till vettiga priser. Ölen är också billig, 20-25 NOK för halvlitern.
Om Chris och Juan
Chris och Juan är två mycket erfarna piloter som driver flygcentret FlyInCanarias. Chris talar helt flytande engelska och är en gladlynt akropilot. Juan talar inte mycket engelska, men förstår en del, och är alltid först ute och sonderar förhållandena. Dom erbjuder olika sorters servicepaket till varierande priser. Dom är mycket proffessionella och säkerhetsmedvetna, och kan ta väl hand om de som inte flugit så mycket. För mer bevandrade piloter kan dom ge goda råd om starter, landningar, faror mm., samt guida en till strarterna om inte alltid är lätta att hitta. Beroende på hur mycket service man behöver och vill ha, är det fullt möjligt att förhandla sig fram till skräddarsydda lösningar till helt acceptabla priser. Jag var mycket nöjd med den service jag fick. En dag fick jag t.om. hyra Chris tandemvinge för en liten peng för att flyga med familjen.
Om flygningen
Det var fullt flygbart alla dagar jag var på Gran Canaria, och jag flög 5 dagar utav 6 möjliga. Den första dagen låg jag på stranden, eftersom jag försov mig till det första uppmötet. Av naturliga orsaker är det mest hangflygning, med lätt termiskt inslag, som är den dominerande flygformen på GC. Alla flygställen jag besökte hade fina starter, men vissa starter är ganska små och kräver god vingkontroll. Alla landingar är stora och fina, i varje fall för oss som är vana att landa på TIRB. Många av starterna är dessutom stora nog att topplandas. Man kan flyga i korta byxor och t-skjorta tills man blir lite småsval, vilket är skönt i den stekande värmen, topplanda, värma sig, äta och dricka lite, och sedan fortsätta flyga.
Om XC
Även om GC inte är något stort distansflygningsparadis, är det möjligt att flyga 15-30 km på en teknisk blanding av termik och hang. Jag startade två gånger från en av de huvudsakliga XC starterna som ligger uppe på 750 m. Den första dagen var det mulet, men en svag termik slog in. Det var knepigt, men möjligt att hålla sig uppe. En liten felbedömning i transitionen mellan två toppar gjorde att jag hamnade lågt och måste till slut landa bedvid vägen i ganska oländig terräng med stenar och taggiga buskar. Den andra dagen var det sol, och då gick det mycket bättre. Efter en timmes fin, lokal termikflygning var molnbasen uppe i 1100 m, och en fin konvergens hade byggt upp sig i riktning Las Palmas. Jag surfade konvergensen en stund, men måste lämna den eftersom den förde in i vildmarken. Efter några spännande transitioner befann jag mig lågt och valde att ge upp scratchningen på en liten topp, eftersom jag riskerade att bli instängd av en motorväg på ena sidan och högspännt på den andra, utan några landingar i sikte. Jag landade på stranden bredvid en liten restaurang med kall öl, fenomenal mat, och inga turister i sikte. Det blev kanske inte en lång tur, ca 15 km, men det var intens och teknisk flygning.
Gran Canaria är tätt bebyggt och det går högspänningsledningar och andra kablar över allt, så man måste vara mycket på alerten var och hur man flyger. Att flyga XC och landa ute är endast att rekommendera för erfarna XC-piloter, då det lätt kan bli information overload när man i låg höjd skall försöka hitta lyft, nödlanding och spana kablar samtidigt.
Om flygställena
- Los Giles
Los Giles är det mest tillgängliga stället för besökande piloter. Hanget är 200 m högt och ett par kilometer brett. Starten ligger nästan inne i Las Palmas, och är stor som en lätt sluttande fotbollbana. Ett perfekt ställe att öva sig i topplandingar, vilket också är den officialla landingen. Det finns ett antal små reservlandingar, samt den andra officiella landingen nere vid Auditorio, Las Plamas operahus. - Pico del Viento
Pico del Viento ligger uppe på 750 m höjd i bergen med vacker utsikt mot Teneriffe. Utan guide är det nog inte lätt att finna fram till starten, som annars är stor och fin. Att topplanda här är enkelt, men passa på med turbulens till föjld av mycket termisk aktivitet. Den officiella landingen, ifall man inte beger sig på ut på tur är en fotbollbana långt nere i dalen.
- Cuesta de Silva
Denna stupstart är spektakulär, den är precis så stor att man får plats till vingen. Rätt bak starten går det en trafikerad väg, så det krävs god vingkontroll att starta här. Som Chris sade: "You only have one attempt" ;) Väl uppe i luften flyger man på tvärbranta klippor som störtar rätt i havet, och det finns inga landingar i sikte. Ifall man går ner här dör man, inget tvivel om den saken. Den officiella landingen är ca 4 km bort, och även om man kan nödlanda före, är det inte något man vill göra.
- La Laja
Denna start är inte mycket använd, då det oftast finns bättre ställen. Men den lär fungera fint på NE. Denna dag skulle jag flyga tandem, och Los Giles fungerade inte, så det blev La Laja istället. Starten är liten, men helt ok för en singelvinge. För en tandem är det mycket lite plats, och vi hade bara 2 m "startbana" före det blev nästan stupbrant. Inget kul. Dessutom vardet allt för lite vind för att en tandem skulle lyfta, så det blev ganska korta turer. Men två tandemturer och en rekognonceringstur blev det i varje fall.
Gran Canaria är kanske inte världens största flygparadis, men kan erbjuda fin och varierad flygning, samt rikligt med sol och värme. Dessutom är Kanarieöarna ett ganska förmånligt resmål. För relativt färska piloter är Gran Canaria ett mycket bra resmål, där det är enkelt och tryggt att få många timmar i luften. För mer erfarna piloter blir det i längden kanske lite väl mycket hangflygning, men en vecka går så det susar. Ifall man vill flyga mer XC lär Teneriffe vara bättre ägnat enligt Chris, och det tar bara någon timme över med båt.
Fler bilder på Picasa. Juan har också lagat en liten video från Pico del Viento.
